Igår när jag var på väg hem ifrån pumpen så cyklade en dam, som också hade tränat, framför mig. Hon stannade straxt utanför mitt hus och donade med sin cykelkedja. Sen såg det ut som att hon bara skulle provcykla och se så att det fungerade. Men hon cyklade iväg. Kvar på gatan stod hennes cykelkorg med träningsskor, mobil och lite till i.
Hon pinnade också på som en liten jävel så hon hörde inte när jag ropade till henne. Jag kunde ju inte gärna bara lämna korgen där, så jag tog den och började knata efter. Då var hon redan långt framför. Men jag tänkte att hon borde ju komma tillbaka någon gång.
Men icke!
Jag gick upp till korsningen allégatan/ringvägen. Där hade hon svängt vänster, men jag såg inte skymten av henne. Så jag stod och väntade ett tag. Hur senil kan tanten vara? Men nej, ingen panikslagen dam på cykel kom. Så tillslut pillade jag upp hennes mobil och lyckades hitta fram ett hemnummer. Karln som svarade lät ganska skeptisk, men lättade upp när jag förklarade situationen. Efter en stund om han ilande och hämtade tacksamt upp korgen.
Det visade sig också att han hade mött frugan på vägen. Och han hade fått en riktig uppsträckning. Först var det ju hans fel att kedjan hoppade av, eftersom att han inte hade lagat cykeln. Därmed var det ju självklart hans fel att hon också glömde korgen, för att hon skulle fixa med kedjan som inte han hade lagat.
Haha ja vad säger man..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar