Fobi - That's me

Det går åt rätt håll med förkylningen, eller vad det nu är. Inte lika hängig idag. Det har varit roligt på LAN idag, har lärt med en massa nyttigt om diaret, arbetsrätt och budget. Okej. Det lät väl inte så roligt, men jag tycker det.

Jag tog mig iväg en sväng på stan idag. Köpte inte så mycket, men jag kom på en massa saker jag ska köpa till julklappar. Det får bli en sväng ner i morgon för att hitta dem. Men jag har ingen riktig inspiration. Det är roligt att vara här. Det är roligt att vara på auskultation. Det är roligt att bo på hotell. Men det är inte lika roligt att inte ha något sällskap. Blä.

Jag har kommit på en sak. Att jag är rädd för massor av grejer. När jag var liten var jag knappt rädd för något. Inte ens spindlar, SPINDLAR! Numer kan jag inte ens titta på dom äckliga små jävlarna. Det blir egentligen bara värre och värre. Inte bara med spindlarna utan med massor av saker.

Jag tror att allt beror på en slags blandning mellan paranoia och tvångstankar. Jag är expert på att skrämma upp mig själv över inget. Tex när jag går ner för trapporna på jobbet och hör att någon kommer bakom mig, så måste jag skynda mig så att personen bakom inte hinner komma på samma trappdel som mig. Ibland får jag riktig panik om jag känner att jag inte hinner. Och ändå så kanske jag till och med vet vem som kommer efter.

Jag upptäckte också när jag flög ner hit att jag håller på att utveckla flygrädsla. But why? Jag har aldrig varit flygrädd förut. Ungefär så här gick tankarna när planet skulle lyfta i måndags; Wohoo nu lyfter vi! - Coolt att man överhuvudtaget kan flyga. - Man borde inte kunna flyga - Varför håller sig planet ens i luften? - Satan jävlar vad högt uppe vi är! - Man kan inte flyga, vi kommer att krascha! - Jag måste ringa och säga hejdå till alla. - Ryck upp dig, det är roligt att flyga! - Nej det är det inte, jag vill hem. - Hjälp?

Och så går jag från att gilla något, till dum-konstig-analys, till panik. Inte konstigt att man utvecklar fobier. Jag behöver ju inte tänka så där. Men har jag väl börjat så är det som om att jag är tvungen att fortsätta.

I'm a weirdo.