Så var förkylningen ett faktum. Dammit. Det har bara gått några timmar och jag vill redan gråta varje gång jag ska snyta min stackars sönderslitna snabel. Jag får smått panik när jag inte kan andas genom näsan, men jag kan inte hitta min förbannade nässpray.
Det ömmar i hela kroppen, det kliar i tänderna och det känns som om jag svalt en taggig tennisboll.
Jag vill med detta bara påvisa att det inte bara karlar det är synd om när det är förkylda.
Till råga på allt, så fick jag en liten trevlig överraskning i köket när jag skulle göra dricka i Soda streamern åt Simon. Det står ingenstans i manualen att man måste hälla försiktigt när man häller i smaken i vattnet. Har ni sett coca-cola-light-och-mentos-tricket? Det var i alla fall en minivariant av den som skedde när jag hällde i smak lite för fort. Halva flaskinnehållet, över hela köket, på bara ett par sekunder. Fy fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hihihi! Det ar sa kul att lasa hur du har det dar hemma! :D Familjen pratar bara engelska sa jag ovar som fasen har! hihi! Hur har du det och ar snon borta annu?? Har stralar solen och det ar varmt! hihi! Kramar!
/Anna
Stackare. Jag är ocks jätte sjuk. Om det får dig på bättre humör kan jag meddela att presenter från Moa ligger hemma hos mig och väntar =) Kram, Minna
Skicka en kommentar